Nasaleden - en vandring i fädernas spår

Fotografen och författaren, Maria Söderberg, vandrade hela Nasaleden till Piteå. En promenad på 400 kilometer. Annika Lidström (th) följde henne genom Arvidsjaurs kommun. Foto: Anders Wikström, Skogsstyrelsen 

Hösten 1634 hittade samen Peder Olofsson och "diamantbrytaren" Jöns Pedersson, Piteå, silvermalm på Nasafjället, vid gränsen mot Norge.
Det blev starten på epoken Nasafjällsgruvan!

I dag är epoken endast ett minne blott. Men den 400 kilometer långa leden, ner till Piteå och Skellefteå, finns dock kvar. Som minnen av en strapatsrik period ur den svenska historen.

Fotografen och författaren Maria Södeberg (känd för filmen om Laisvallgruvan) har vandrat den äldsta sträckan: Nasafjäll-Piteå (länk till hennes blogg):
-Vi var några Arvidsjaurbor som anslöt oss sig till Marias vandring, genom vår kommun. Det var både intressant och rejält jobbigt, säger Annika Lidström och fortsätter:
-Vandringen har gett oss insikt för de oerhörda strapatser som våra förfädrer fick utstå. När de byggde Nasaleden och sedan fraktade varor och malm i ren ödemark.


Den äldsta Nasafjällsleden gick till Piteå. 

Tanken med gruvan var att silvret skulle finansiera Sveriges dåliga finanser. Detta var tiden för det 30-åriga kriget och den rådande storkonflikten i Tyskland gick dåligt. Rikets kassakista var ovanligt tom. Därför togs varje tillfälle att fylla på den tillvara. 

Nasafjällsprojektet medförde stora umbäranden och lidanden för den lokala befolkningen. Och kanske då främst för samerna. Första sträckningen gick till Piteå. Men rätt snart fann man att terrängen var ytterst besvärlig. Därför byggdes en ny led ner mot Skellefteå, med mindre myrar, älvar och backar att passera.


Maria tar en kort paus i vandringen längs Nasaleden.

1646 utfärdade drottning Kristina förmånliga privilegier för dem som ville bosätta sig efter den nya vägen. Samtidigt förbjöds all trafik till Nasafjäll efter andra vägar än vägen till Skellefteå som började i Frostkåge och gick över Drängsmark, Stavaträsk, norr om Ullbergsträsk och norr om Lappträsket till Avaviken. Vintertrafiken gick dock oftast fortfarande till Piteå.


Nasaleden. Foto Maria Söderberg.
 
Redan 1659 ödelades dock gruvan i Nasafjäll samt hyttan i Silbojokk vid ett danskt väpnat anfall över gränsen, morgonen 15 augusti.

Orsaken till anfallet var att Karl X Gustav krigade mot Danmark 1658-1660. Ett krig som svenskarna förlorade på grund av att danskarna fick hjälp av holländarna. I fredsuppgörelsen tvingades svenskarna avträda Bornholm och Trondheim.

Driften vid Nasagruvan upphörde och vägen förföll snabbt. Totalt 833 kilo silver lyckades man "gräva fram" under den här perioden.

När gruvan i Nasafjäll legat öde i 111 år var det dags för omstart. Ett bolag bildades 1770 i Piteå. Men starten gick trögt. Första silvret kunde påvisas först 1776. De intressenter som satsade pengar fick inget utbyte tillbaka. Verksamheten fick aldrig någon större framång.
Trots bidrag från staten gick det inte längre... 1810 var verksamheten i Nasa slut. 

Nästan, i alla fall...

-Att verksamheten var slut 1810 är inte helt rätt. Det blev faktiskt en tredje epok i slutet av 1800-talet när malmen (inga stora mängder) forslades till Mo i Rana. Nästa års vandring startar 9 juli 2012 och tar sikte på just denna sista utlastningshamn. Sista lasset malm från Nasa skeppades ut 1912, säger Maria Söderberg. 
 

(Källa: Per André: Nasafjällsvägen 1771-1810.)

Nasalederna är i dag bevarade och uppmärkta av Skogsstyrelsen.

Tips!
Det går även att färdas längs Nasaleden vintertid, då den underhålls av sex skoterklubbar. Däribland Arvidsjaurs snöskoterförening.