"Where my heart beats" - en känslosam resa till Khazar Fatimas rötter

"Jag vill vara en länk mellan alla siffror som redovisas i nyheterna, från långt-bort-i-världen, och de riktiga människorna på plats" säger Khazar Fatemi som nu åker runt i landet och visar sin dokumentärfilm "Where my heart beats".

Dokumentärfilmen "Where my heart beats" är en känsloskildring om, och av, Khazar Fatemis resa till uppväxtkvarteren i Afghanistan:
-Det är en månad sedan världspremiären i London. Responsen efteråt har varit otrolig, säger Khazar, 28, som nu reser land och rike runt med sin film.  

Hennes föräldrar flydde krig och elände, efter att slutligen hamnat på regimens dödslista. De hamnade i Sverige. Det är nu 20 år sedan. Inte en enda gång har de kunnat återvända sedan dess:
-Min dröm har varit att kunna återse min barndoms uppväxtmiljö. Jag var åtta år när vi flydde. 

Efter att i flera år jobbat som dansare, scenograf och danskoreograf fick hon, i samband med 11:e september-dådet, en ingivelse att utbilda sig till journalist och själv visa världen en annan sida av kriget.

I dag jobbar hon åt Aktuellt och Rapport som nyhetsreporter:
-SVT vill köpa min film men jag har varit försiktig. Eftersom jag vill visa människorna och inte låta filmen klippas ner till något tekniskt perfekt, där känslan försvinner.

Khazar säger dock att de nu kommit överens om att filmen ska visas, i en nedkortad version:
-Vad tycker ni om filmen och vad anser ni ska klippas ner? frågade hon i Arvidsjaur när filmen visades för gymnasieeleverna.
"Förläng den istället!" blev ett svar.


Gymnasielever i Arvidsjaur såg filmen under torsdagen.

Khazar talar felfri svenska. Hon har även kvar sitt ursprungslands språk, vilket innebar att hon slapp tolk på sin resa:
-Det var en fördel. Men det var så känslosamt för mig att jag grinade nästan hela månaden jag reste runt i Kabul. Vet egentligen inte hur jag tog mig fram. Jag gick som i ett chocktillstånd och har glömt mycket av det jag upplevde. Därför är jag glad att filmen finns för att påminna mig och alla som ser den.


Det blev en känslosam resa för Khazar tillbaka till sina rötter i Afghanistan.

Sedan premiären har filmen visats 30 gånger! Khazar följer med hela tiden och pratar med sin publik:
-Alla verkar hitta något att relatera till. Bland annat har Försvarsmakten velat se den i och med att deras soldater tjänstgör i Afghanistan. De anser att det är bra att se den innan de åker ner.
-Det ger dem en nyanserad bild av landet.


"Filmen har blivit som en snöboll, som rullar och blir större och större!" säger Khazar om all medieuppmärksamhet. Nu planeras en visning i Paris, bland annat.

Ska du visa den i Kabul?
-Jag vågar inte riktigt det, av hänsyn till de som medverkar i den.

Anser du att du uppfyllt ditt mål:
-Ja, även om det finns mycket kvar att göra, har min dröm om att bli journalist och kunna återvända och skildra vad kriget gör med människor, gått i uppfyllelse.


Khazar visar sin film i Arvidsjaur torsdag och fredag. Och på torsdagskvällen för allmänheten i Medborgarhuset. Fredag visas filmen för kommunanställda. Gratis inträde! Efter filmen pratar Khazar med publiken. Foto Kent Norberg.

www.facebook.com/WhereMyHeartBeats