Under hösten 2024 sätter Västerbottensteatern i samarbete med Åarjelhsaemien teatere upp serieromanen När vi var samer av Mats Jonsson – med umesamiska och svenska som scenspråk.
När Mats Jonssons farfar dör öppnar familjen för första gången den förslutna och förbjudna svepask som alltid funnits i hemmet. Där ligger renmärkesbevis, brev från lappfogden i Västerbottens län och foton från renskiljningar. Det visar sig att Mats härstammar från en släkt av skogssamer i Malåtrakten. Varför har det varit hemligt? Varför slutade de vara samer? Och varför vet de så lite om sin historia?
”När vi var samer” är en krönika över en släkts månghundraåriga kamp för att bevara sitt sätt att leva, och ett inkännande porträtt av Mats farfar som till sist måste ge upp. Det är också en folkbildande skildring av den samiska historien i Sverige som skolan aldrig lyckats ge oss.
I föreställningen får vi följa Mats sökande bakåt i tiden, bland små och stora händelser som påverkar oss än i dag, men också på hans personliga resa in i en ny, samisk identitet. Handlingen kastar sig mellan ”förr och nu” och humorn har en viktig plats i berättelsen.
Ensemblen består av fem skådespelare som gestaltar både Mats och de generationer som gått före honom och det visuella och musikaliska språket binder samman nu och då i denna starka föreställning om att ta tillbaka sin historia.
Produceras av Västerbottensteatern i samarbete med Åarjelhsaemien teatere/Sydsamiska teatern, Mo i Rana.
Umesamiska:
Tjaktjane 2024 Västerbottenteahtere jah Åarjelhsaemien teatere akttane hásateäh Jonssonen Matsen rájrruorománub Guh lejmeh sámieh – ubmejesámien jah dáruongiälane.
Gåssie Jonssonen Matsen áhtjájjá jábmá die fuölkkie vuastas bálien dab måskuoke jah biähtuotum skáhpuob rahppá juhkka leä intán ståbuosne gåvnname. Dan sissnie leäh miärkanvïhttanisgirjjie, prievvie sámienfugddaste Västerbottesne jah gåvvah rárkuovijste. Die bïjkuotuvva ahttie Mats båhtá lüvletjemádduoste Málágen dáhvuosne. Man dehte lij tjiäguosne urrame? Man dehte hejtten sámien urruot? Jah man dehte däjrren dan unnieb sïjjan hïsturjan bïjrra?
Guh lejmeh sámieh leä hïsturjjasubtsas sliektien gelletjuöhtiejáhpásadtje dåruon bïjrra várjjalit sïjjan vuögieb viässuot, jah giäŋŋalis gåvva Matsen áhtjájjáste juhkka tjuavvarij njuarranit. Nåvváj leä mujttalis juhkka åhppate sámien hïsturjub Sverjesne máb skuvlla ij leäh mïjjáje vaddáme.
Vuösietiemiesne ådtjuobe Matsen uhttsaliemmieb dullatje ájgiene tjuavvuot, stuarra jah smávva sjaddamijde guh leäh bájnnieminnie mïjjub eŋŋe. Ådtjuobe áj tjuavvuot Matsen jïjtjasa månnalahkan mehte, sámien identitähtije. Subtsasen bïjrra håjggá ”dullatje jah dállie” gasskasne jah suahtastallame leä ájnas åssie subtsasisne.
Teateredåhkiesne leäh vïjtta barggijh guh vuösieth gåbbatjáhkkh Matsub jah ájáj bualvijde suv uvddale. Vujdnash jah musijkkagiälla akttanh äjgijde dan giävras vuösietiemiesne jüs hïsturjub åjmijde válddiet.