Folkomröstning

Folkomröstningar i Sverige

Riksdagen kan besluta om att hålla en folkomröstning i en specifik fråga. Då får alla röstberättigade svara ja eller nej på frågan, på samma sätt som vid ett val.

Det finns två typer av folkomröstningar. En rådgivande folkomröstning visar vad folket tycker, men riksdagen är inte bunden att följa resultatet.

Den andra typen är beslutande folkomröstning, som hålls samtidigt som riksdagsvalet. Den används när en grundlag ska ändras. Riksdagen har då redan beslutat om ändringen en gång, och efter valet beslutar riksdagen en gång till. Detta är proceduren för att ändra en grundlag i Sverige.

Exempel på folkomröstningar:

  • 1955 – Högertrafik: En rådgivande folkomröstning om Sverige skulle införa högertrafik. Folket svarade nej (82,9 procent), men riksdagen beslutade ändå att införa högertrafik.
  • 1980 – Kärnkraft: Folket röstade om kärnkraft. 39,3 procent ville stoppa den snabbt, medan 58 procent ville behålla kärnkraften en tid, men inte för alltid.
  • 1994 – Medlemskap i EU: Den senaste folkomröstningen var 1994. Då röstade 52,2 procent ja till att gå med i EU. De flesta i regeringen och riksdagen stödde också medlemskapet. Idag är Sverige ett EU-land.

Kommunala folkomröstningar

En kommun eller ett landsting kan också hålla folkomröstningar. Dessa är alltid rådgivande, och det är kommunen eller regionen som beslutar om en folkomröstning ska hållas.

För att en folkomröstning ska hållas i en kommun krävs det att minst tio procent av de röstberättigade i kommunen begär det. När ett sådant folkinitiativ lämnas in, måste kommunfullmäktige pröva om en folkomröstning ska hållas. Om två tredjedelar av de närvarande ledamöterna i fullmäktige röstar emot initiativet, blir det ingen folkomröstning.

Andra kommuner har folkomröstat om barnomsorg, rovdjursfrågor eller trängselskatt.