Åke och den Långa Lappflickan

Författaren och tidigare Norranjournalisten; Åke Lundgren, Malå, berättade från sin tredje bok: ”Sanningen om Långa Lappflickan”. Foto Kent Norberg.

Åke Lundgren har under 50 år forskat om den Långa Lappflickan kallad för ”Stor-Stina” från Brännäs Malå, som på den tiden tillhörde Arvidsjaurs socken:
-Det passar ju bra att prata om henne nu på den samiska nationaldagen, konstaterade Åke.

Föreläsningen inleddes med att alla stod upp och lyssnade till samiska nationalsången.

Stor-Stina eller Kristina Katarina Larsdotter, som hon egentligen hette var, född 1819, och blev oerhört känd under sin relativt korta levnadstid på grund av sin ovanliga längd. Enligt källor var en kvinnas medellängd 150-160 cm på den tiden. Stor-Stina var lång redan som ung och slutade aldrig växa under sin levnadstid.

Åke har hunnit med att författa tre böcker på ämnet ”Stor-Stina”. Det var huvudsakligen från senaste boken: ”Sanningen om den Långa Lappflickan”, som han reciterade vid föreläsningen i Arvidsjaurs bibliotek, på torsdagsaftonen:
-I början var det mycket hörsägen som jag byggde böckerna på. Men genom åren har jag lyckats få fram betydligt mer fakta och det resulterade i ännu en bok. Förmodligen min sista om ”Stor-Stina, så vad ska jag göra nu kommande 50 år? sa Åke lite skämtsamt.

Kristina Larsdotter är säkerligen den mest kända Malåsamen hittills. Hon och familjen lämnade dock hemtrakterna på grund av fattigdom. Familjen åkte skidor ner hela vägen ner till Härnösand för att hitta försörjning.

Självklart väckte Stina uppmärksamhet genom sin längd. Norrlands Tidningar i Härnösand var först ut att skriva en artikel om den långa lappflickan:
-I intervjun ställdes frågan ”Är du inte rädd att växa ännu mer? ”Äh, jag får nog plats i världá”, blev svaret på brett Malåmål.

Ryktet spred sig och alla ville se ”Stor-Stina”. Det resulterade i en mängd olika framträdanden där hon visade upp sig för nyfikna människor. Till och med kungliga hovet med Karl XIV Johan i spetsen ville se lappflickan i verkliga livet.

Rykten började spridas om att det skulle vara båg och egentligen handla om en utklädd man…  Karolinska sjukhuset hörde av sig, genom rasbiologen Anders Retzius (1796–1860). Han undersökte flickan in i minsta detalj, och kunde konstatera att det var inte fråga om en man utan helt klart om en ovanligt lång flicka.

År 1837 övertalades hon, av en vad vi i dag skulle kalla manager, att bege sig ut på uppvisningsturné:
-Stina var då 17 år och exceptionellt lång. Hon gick med på att resa ut i världen eftersom familjen var väldigt fattiga och hon hoppades kunna bidra till försörjningen.

Att människor som hade någon form av ovanligt fysiskt attribut visades upp på detta sätt var vanligt förekommande under denna tid. Stina kom dock med tiden att arbeta mer självständigt och hade hand om sin egen lön.

• I 18-årsåldern sas hon vara 210, 82 cm lång.
• Hennes far räckte henne till armvecket.

Efter 8 månader återvände hon hem. Less att vara på resande fot:
-Men inte långt därefter träffade hon, på kyrkogården i Arvidsjaur, en man vid namn Wolfstein och lät sig till slut övertalas att redan 1838 åka ut i världen igen – för att visa upp sig på marknader:
-Stina tjänade pengar och köpte sig ett hemman i Brännäs, vilket var ovanligt för en kvinna på den här tiden.

Den tredje resan gick till den första världsutställningen, som hölls i London 1851. Stina hade vid den tiden hunnit blivit betydligt mer världsvan och kunde göra sig förstådd på olika språk. Tanken var att delta på utställningen och sedan åka hem direkt. Men så blev inte fallet, hon blev kvar i flera år. Visade upp sig även i Skottland och på Irland.

Stor-Stina var nu stadd i långtgående förvandling märkt av hennes ovanliga tillväxtsjukdom. När hon reste hem var livslågan på väg att brinna ut för gott. Men i sin egenskap av markägare tog hon plats i Malås beslutande församling och deltog bland annat i beslutet att bygga Malå kyrka, som stod färdig 1852.

Den Långa Lappflickan (Kristina Katarina Larsdotter) var 218 cm i strumplästen vid sin död 1854, endast 35 år gammal:
-Jag har gått igenom vansinnigt många gamla tidningar. Där har jag bland annat läst en artikel om att när Stinas mamma var havande skulle hon sett en stor skugga på väg in i kåtan, vilket skrämde henne rejält! Eventuellt framkallat av månen. Något som i alla fall skulle kunna ha skadat fostret, och därmed vara anledningen till att barnet blev så enormt lång!

I byn Brännäs finns ett minnesmärke över Stor-Stina.

Begravningen skedde i Lycksele. Men vilan blev kortvarig eftersom skelettet grävdes upp och fördes ner till Karolinska. Där placerades det i en glasmonter i Anders Retzius museum, tillsammans andra kranium och dylika kroppsdelar.

År 1892 härjade en brand i museet och kvarlevorna efter Christina Larsdotter antogs ha förstörts:
-Men hör och häpna! Vid en inventering år 2022 återfanns dock i Karolinskaskällare en felmärkt låda: ”Manligt skelett”, som efter undersökningar, otroligt nog visade sig innehålla Larsdotters kvarlevor.

Regeringen tog då beslutet att hon skulle återföras hem:
-Stor-Stinas livsöde har blivit en sak för många. Vilket är bra tycker jag.

Sin sista vila fick Kristina Katarina Larsdotter i Malå, efter den längsta klockringningen i samhällets historia.

På stenen vid graven står det på samiska: ” Sov i ro!”

/ Kent Norberg

Fakta: Sámi soga lávlla antogs samtidigt som officiell samisk nationalsång. Texten är skriven 1906 av sjösamen Isak Saba (1875-1921) som var född i nordnorska Nesseby. Isak Saba var den första same som valdes in i norska Stortinget. Melodin är komponerad av Arne Sörlie. Texten speglar den tid som den kom till under, en tid som var starkt präglad av nationalromantik. (Källa: Wikipedia)