Tidsresan gick från 30-talets fattigdom i glesbygd, där karbidlampan var ljuspunkten samt djur, natur och familj ens kontakter.
Att från denna trygghet som sjuåring placeras på Arbetsstugan i Arjeplog var helt klart chockartat. Tryggheten flyttades ofta över till skolkamraterna, för att klara av omställningen, då sju års skolgång väntade.
Ingen ville gå hem...Erlands förmåga att med humor och gester återge denna tidsepok var helt genial. En tid där många tragiska händelser inträffade. Men förmågan att ta tillvara de roliga stunderna fick dominera, ett sätt att stärkas. Många nickade igenkännande.
Doktor Wallqvists engagemang i Arbetsstugebarnen var en ledtråd under hela skoltiden. Hans enastående förmåga att aktivera barnen i lek, gymnastik och musik uppskattades.
Erland fann sig tillrätta i kollektivet och slutade skolan med utmärkelsen som Arbetsstugans mönsterelev. Vid avgångsexamen fick han motta Doktor Wallqvists gåva i form av en silversked samt några handskrivna rader från doktorn.
Dessa fängslande episoder fick vi ta del av under 3,5 timmar. Ingen ville gå hem! Skratten ekade, men känslor kom i omlopp hos oss som varit med om en liknande klassresa, från fattigdom till nutidens tillvaro.
Stort tack till Erland Långdahl som förgyllde vår träff! Alla gick nog hem med ett leende på läpparna men samtidigt en liten klump i bröstet för: ”Det var ju så här det var”.
Text: Erna Waldemark
Foton: Karl-Gustaf Lindström
Arrangör: ABF