Att vara kyrka i norrländska glesbygder

Jonas Ideström, präst och forskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet vid kyrkokansliet i Uppsala, har skrivit en forskningsrapport om att vara en kyrka i norrländska glesbygder. Foto Peter Manner.

Att vara församling i glesbygder är en konkret utmaning för Svenska kyrkan. Hur kan man teologiskt beskriva, tolka och förstå hur kyrkan tar form i glesbygder? Vilken betydelse har och kan kyrkan ha i dessa delar av Sverige? Har kyrkan i glesbygd något särskilt bidrag till kyrkan i helhet?

Om detta har Jonas Ideström, präst och forskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet vid kyrkokansliet i Uppsala, skrivit en forskningsrapport. Utifrån uppdraget att tillägna sig mer kunskap om hur kyrkan ser ut i olika delar av landet har Jonas Ideström studerat två glesbygdsförsamlingar; Arvidsjaurs församling i Luleå stift och Alsen Offerdals församling i Härnösands stift.

Spåren i snön
I samband med att forskningsrapporten nu är klar och kommit ut i bokform med titeln "Spåren i snön – att vara kyrka i norrländska glesbygder" bjöds det till festligheter och seminarium i Arvidsjaur, under helgen. 

En festhögmässa med medverkan av församlingens gospelkör, forskaren Jonas Ideström, biskop Hans Stiglund och 150 gudstjänstdeltagare inledde firandet. Efterföljande lappländska mingelbuffé gav energi till eftermiddagens panelsamtal i kyrkan.

Vad är centrum och vad är periferi?
"Att bära och att bäras" blev något av nyckelord i samtalen. I glesbygder är det så tydligt att måste man bära varandra emellanåt. Man måste bära och låta sig bäras.

En annan återkommande frågeställning var "vad är centrum och vad är periferi?". Utkantens teologi för oss in i centrum, för varenda människa är ett centrum. Som biskop Hans sa i sin predikan "utkanterna är inte där världen tar slut, utan där en ny värld öppnar sig".

Arvidsjaurs kyrka.

Kyrkan gör skillnad
I glesbygden delar kyrkans företrädare livet på orten - det gör skillnad i kyrkans närvaro. Kyrkan har unika relationer i en bygd, ofta förtroendefulla, som bygger på att man är närvarande länge. Närvaro är också ett tecken på trohet. En välskött kyrkobyggnad är ett tecken på att någon bryr sig. Att år efter år dela människors livsvillkor är ett slags synlig teologi "den här platsen är viktig i Guds ögon". Det djupt vardagliga som kyrkan ägnar sig åt, det som inte ger några rubriker, är heliga ögonblick, lika heliga som nattvarden, sa Jonas Ideström bland annat.

Företrädare för församlingen i Arvidsjaurs kommun. Mobilkamerafoto: Kent Norberg. 


Jonas Ideström har i sin forskning samtalat med företrädare för församlingarna och människor i bygden; han har besökt bönhus och loppisar, caféer och hem. Han har också haft en referensgrupp i varje församling att tänka tillsammans med och har hittat beskrivningar utifrån sitt sätt att se.

Under ett seminarium på måndagen där forskningsrapporten presenterades, deltog 93 personer via videokonferens från 16 platser runt om i Luleå stift, samt Uppsala.

Källa: svenskakyrkan.se