Visst kommer ni ihåg Per-Rune Nilsson? Vältränad kille född 1965. Växte upp på Hedgatan med mamma Jenny och pappa Helge. Som efter skola och värnplikt (fallskärmsjägare) utbildade sig till polis och tog tjänst i Stockholm...
I sommar debuterade han som deckarförfattare med boken "Syndaren".
Ärligt såg jag inte det komma?
-He, he, nä jag kopplas nog mer samman med polis och säkerhetstjänst. Men sanningen är att jag redan från barnsben varit intresserad av att läsa och skriva, säger Per Rune - hans pseudonym i bokvärlden.
En värld som inte alltid är så lätt, då många vill testa att skriva och bli publicerad. Nästa lika många får ett artigt: "Tack, men nej tack", av bokförlagen.
Per-Rune har under många år närt en tanke om att själv vara en av dessa, som gjorde slag i saken och skickade in förslag på en utgåva. 2015 tog han ledigt 3 månader för att skriva en bok. Det blev ingen utgivning. Då.
"Inte nog kommersiellt", blev svaret.
Däremot fick han bra kritik. Vilket gjorde att gnistan fanns kvar, att pröva igen. Och vilken period var inte lämpligare att skriva än pandemin, då det innebar mycket distansarbete hemifrån:
-Jag är ju en morgonpigg person, därför passade jag på att skriva på ett nytt bokmanus "Syndaren", innan mitt ordinarie arbete.
Den här gången blev det "napp". Förlaget blev intresserade och ville ge ut boken med kontrakt på bok nummer två, samt option på en tredje bok.
Hur blev du, som debutant, mottagen av branschfolk, press och allmänhet?
-Över förväntan bra! Kollegor berömde mig för riktigheten i det jag beskriver, pressen har också varit snälla. Dessutom har gamla bekanta som jag inte träffat på flera år hört av sig med uppmuntrande ord.
Vilken metod använder du när du skriver?
-Att vänta på någon gudomlig ingivelse är ingen bra metod, anser jag. Det är ett hantverk där man ska ha slutet klart för sig innan skrivandet påbörjas, säger Per-Rune och liknar det med att fylla en bärhink:
-Det går trögt i början, innan man täckt botten av hinken. Men sedan rullar det på... Jag följer min disciplin med att skriva omkring 1500 ord varje morgon. På så sätt håller jag historien levande i huvudet.
När undertecknad ringer sitter Per-Rune i sin lägenhet i Kålltorp, Göteborg. Han säger att han varit ut ett par "svängar" under dagen, men att sviter av ovädret "Hans" dröjer sig fortfarande kvar i staden. Det är blött och blåsigt!
Då är det lämpligt att nyttja tiden till att planera inför ytterligare två böcker i serien om Erik Feldt:
-Jag har redan påbörjat del två, säger han och avslöjar att den inleds med ett större terrorattentat i Sverige. Det är inga traditionella deckare utan mer hybrider som handlar om relationer och samtida utmaningar för säkerhetstjänsten.
Hur mycket är självupplevt i ditt skrå?
-Visst tar jag med mig av livets upplevelser. Men i slutänden är det en uppdiktad historia med stänk av egna erfarenheter.
Per-Rune har 20 års erfarenhet som polis i olika delar av landet och i olika funktioner. Bland annat har han tillbringat 10 år på SÄPO:s (Säkerhetspolisen) operativa enheter: Kontraterror och Kontraspionaget:
-2011 lämnade jag polisen och övergick till den privata säkerhetsbranschen med uppdrag i såväl Sverige som utomlands.
I dag är han koncernsäkerhetschef för ett stort medicin-/teknikföretag, i Göteborg, med 12 000 anställda över hela världen. Men till hösten planerar han att starta egen verksamhet i branschen:
-Jag har jobbat för kommun, stat och privata företag. Nu återstår det att stata eget och kunder finns, säger Per-Rune som hunnit fylla 58 år.
Du har kontrakt på totalt tre böcker i serien. Hur ser du på framtiden, kan det bli fler böcker?
-Skrivandet är en avkopplande process för mig som jag gärna fortsätter med. Ambitionen finns i alla fall. Men jag får se läget efter tredje boken.
Du är rätt ofta upp till Arvidsjaur och hälsar på din mamma:
-Absolut! Jo, det är ju dessutom mina hemtrakter och jag skulle gärna hitta en liten skrivarstuga, typ på Arvidsjaursjöns norra sida så att solen strålar in på altanen.
-Helst nyckelklar, för jag är ingen snickare, skrattar Per-Rune.
Fakta: Per Runes bok "Syndaren" släpptes i juni i år. På ljudbok månaden senare: "Ljudbok blir mer och mer populärt. Men där handlar det mycket om vem som läser också" säger Per-Rune.