Rika Majas kåta

Det pratas mycket om samiska Rika Maja och sägnen säger att hon hade magiska krafter. Besök platsen där Rika Maja enligt sägnen ska ha haft sin kåta och sina renar vid Akkanålke.

Akkanålke är nära förbunden med berättelsen om Rika Maja i Mausjaur. Hon föddes år 1661 och dog vid 96 års ålder 1757. Fastän hon utåt sett var kristen så var hon under hela sitt liv en anhängare av sina fäders förkristna samiska religion. Samerna hade en religiös kontakt med naturen och tillbad inte endast gudar som i andra delar av världen.

Betesland för hennes renar var trakterna kring Stenträsket och Akkanålke. På kvällarna släppte hon ut sina renar från gärdan(1). På morgonen spelade hon på spåtrumman och knäböjde på marken med en offerslöja av renkalvskinn för ansiktet. Då samlades hela renhjorden.

När hennes drängar samlade renarna till sarvslakt(2) på höstarna, bad hon dem att göra en särskild ”gäll”(3)  – förrådsställning – på det stället där man påträffat de flesta renarna. Där skulle man hänga upp köttet från ett par slaktade renar för att som hon sade, himmelens alla fåglar skulle få föda.

Rika Maja var enligt sägnen ganska fåfäng av sig. Det berättas att man, när hon på sommaren vid de obligatoriska stämningshelgerna(4) gick till kyrkan, kunde få se henne skrida fram i den varma solen iklädd ändå upp till fem kapteh – koltar – på en gång. Den innersta var då alltid längst och den yttersta kortast för att alla skulle se hur rik och grann hon var.

Hon bad och offrade till berget. När hon blev gammal och blind var hon tvungen att för det mesta hålla sig hemma i Mausjaur och så en dag fick hon höra att Akkanålke stod i brand. Rika Maja lät då leda sig ut en bit i Mausjaursjön. Med en offerslöja på sig, slog hon med en mässingstav tre gånger i vattnet medan hon visslade. Då kom genast ett häftigt åskväder och Akkanålke var räddat.

När Rika Maja kände att hon inte längre hade så långt kvar att leva bad hon att man skulle begrava henne på Akkanålke därför hon ville höra ”gweppe lehsa ja velkenen bello” – renklövarnas knäppande och den vita skällrenens klocka. Hon varnade för vad som kunde hända om detta inte gjordes enligt hennes vilja. Trots det blev hennes önskan inte uppfylld utan man begravde henne på kyrkogården i Arvidsjaur. Det sägs att när man begravt henne blev hennes renar oroliga. De fann inte längre någon trevnad kring Stenträsket och Akkanålke utan spred sig i rasande fart över landet. Förgäves försökte man hinna ikapp hjorden. Det bar iväg allt längre och längre ner mot kusten. Men inte ens då stannade hjorden, utan den fortsatte ut på isen. Utan att hejda sitt lopp störtade så gott som hela hjorden ner i den öppna havsvaken.

 

 

 

Akkanålke – Akka betyder farmor/mormor, tant eller tilltalsord till äldre kvinna. Ålke betyder ås, bergsrygg eller axel (på människa). Bergets namn är en beskrivning av hur det ser ut, som en äldre kvinnas axel.

Gärda(1)– Plats där renarna samlas ihop och hägnas in inför ex. renskiljning.

Sarv(2) – hanren (vaja – honren)
         
Gäll(3) – luöpti på umesamiska. En enkel lave (slags förrådsställning) med/utan tak på stolpar för att torka fisk eller kött på, eller förvaring av matvaror och redskap.

Stämningshelg(4) - En handels- och kyrkhelg på sommaren då samerna samlades på en plats för att handla, döpa sina barn, besöka kyrkan med mera.

 

Kartan tillgänglig via länk nedan leder sig till platsen där samiska Rika Maja sägs ha haft sin kåta vid Akkanålke. Ytan där den tros ha stått finns kvar i naturen, men kåtan finns inte kvar.

 

 

------------

 

Rïjkkuo-Májjá jah Áhkánålggie

Teäkssta leä vålddame kommuvnan pláđieste ” Månna Árviehávriesne håldastuv jah áj Sámiesne – Histurjjaladtje diedietiemieh Heärráståbuoste” (1999 & 2006). Ájane teäksttije leä gïrjátje ”Vår Nordliga Hembygd” 1920 jábieste. Teäkssta leä dyvvadamme jah uđđastuvvame dálátje äjgij mehte.

Áhkánålggie guvllije lahkkalagguoj ekttije Rïjkkuo-Májján subtsasijde Mávasjávriesne. Sådna lij 1661 jábien riägádamme jah jämij 96 jábieh vuorasin 1757 jábien. Ïhkká ulguolde rïstaladtjane die gájkka viässuomeájgiev ednij máddarij dullatje sámien jáhkuov jïjtjase jáhkkuone, massnie leäh gulbma viäráldh, albmieladtje, iädnameladtje jah iädnamvulasadtje viärálde jah gájkasne leäh jübmielh jah jübmielij viäntjh.

Suv butsij guohtuomelándda lij Geäđgguren jah Áhkánålgien dáhvuojne. Iehkieden luejtij butsijde giärdaste jah árraden tsäbmij gåbdáv jah buelvij nelle luajttádij miässákan veärruogåptjas åradiejjien uvdasne. Die båtsuojiälluo tjåhkkanij.

Tjakttjak, gåssie suv svájdnash lijjen iäluov tjühkkeminne särvvemen dehte, die sïjdij sïjjuv siärra luöptiev dahkkat, güssnie iänamus butsijde gävdnen. Dassnie gelggen butsanbiärguov gïhttsuostit, vaj - güktte sådna hålij - almien låddieh gelggen biäbmuov ådtjuot.

Rïjkkuo-Májjá lij ságij mehte ájvvie tjiävláke. Beäggaluvvá gåssie sådna giessiek lij iäksámisne jah gyrkkije mennij, die almatjh mähtten suv vuöjdniet leägga biejviesne suojman vádtsieminne gárvuotuvvame vïjtta gäptijde. Lijkuorgápttie lij gühkkijmus jah bijjieldisgápttie lij ünijmus, vaj gájkh gelggen vuöjdniet man rïjkkuo jah fávrruo lij.

Sådna råhkkadellij jah sjiälastij várráje. Guh vuorastuvvij jah tjalmietiebmien sjïddij jah tjuovvarij hiäjmasne Mávasjávriesne urruot, die büdij aktan biejvien sáhka, jühtte Áhkánålggie leä buöllieminne. Die Rïjkkuo-Májjá dålvuotehttij jïjtjuvse buolkatjuv Mávasjávrráje. Miässákijne veärruogåptjane åjvien naldne sådna tjeskij gulbmij veäjkkiesübbijne tjáhtsáje ja die lij sjüvdijdamme. De dallák garra átjádálkkie sjïddij, mij Áhkánålgiev gájuoj.

Gåssie Rïjkkuo-Májjá dubdij idtjij villie gühkkiev viäsuoh, die sïjdij suv jüvllet Áhkánålggáje, vaj lüvlij ”gadtsij liähtsamuv jah viälguokan biälluov” guvllat. Sådna lij váguotamme abmá dahkkat suv syjdadan vuösstie, jiätjáláhkáje die idtjen dájđieh mij sjaddá. Eäh güjt suv syjdaduv tjuovvuolamme, ájnát jüvllejijjen suv Árviesjávrien gïrkkuogárddáje. Mujttalis leä jühtte jüvlleman miŋŋiele die buvtsh idtjen villie tsåptsuoh Geäđgguren jah Áhkánålgien bïjrra, ájnát spájtta buđđánehttjen lándan mehte. Subma geähttjalijjen iäluov jåkssat. Vuelgij villie gühkkiebij jah gühkkiebij vulas miäran gujgga. Valla idtjij gïnn dassa iälluo stäneh, jåŧkká gájks jiäŋan nelle. Vargga åbba iälluo jårrá miärrasuddáje jah buvtsh lijjen die håhkkanamme.

Skriv ut: